Lyssnar på dåliga technoremixar och ser på bilder från lägret omochom igen. Om om om och om. Jag ler och blir gladast bara jag ser bilderna och minns.
Le leendes leende.
Ni förstår inte hur mycket det lägret betydde. Betyder. Hur glad x1000 jag är att jag åkte dit. Och att allt blev som det blev. Och att jag var så mycket med Nathalie. Att vi var bäst.
Jag har sagt det och kommer säga det igen.
Jag vill tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar