-

Jag tycker om matten igen, jag tycker om det jag förstår.
Jag saknar viss kontakt med världen. Jag mår varken dåligt eller bra. Jag bara är. Vissa stunder är det påfrestande att jag inte känner smaken av lycka och vissa stunder är det glädjerikt att jag inte mår dåligt. Jag vet inte riktigt, alla relationer känns urvattnade (no offence till vissa, de är omtyckta ändå) och det händer liksom inget nytt.
Imorgon satsar jag iallafall på att dansa till melodifestivalen, äta middag och bara umgås med flickorna i klassen. Det lär bli bra så det räcker det.