torsdag 11 november 2010

petter;

Om jag skulle varit lite yngre. I precis den där åldern där man är förälskad i kändisar. Då skulle jag varit kär i Petter. Jag skulle varit så upp över öronen kär i honom. Jag blir det nästan nu också, blir lite tillbaka åkt i åldern och blir en blyg 12årig som fnissar fjantigt.
Jag var aldrig kär i någon kändis. Även om jag inte påstår att jag är det nu heller, så måste jag säga att han berör. I hjärtat. I ögonvrårna. Mina högtalare klarar nog inte så mycket högre volym.
Anledningen till min upptäckta förälskelse är såklart tv programmet Så mycket bättre. Det finns för beskådning på tv4play i säkert två dagar till. Sen finns låtarna också på youtube. Och så finns petter på spotify.

Har ett hjärta utan rynkor
Det består i en takt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dax för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark

Inga kommentarer: