Inatt sover jag för första gången på sjukhus. Jag vet inte om ni förstår, men om det här hjälper. Om det här gör mig utvilad. Om det här gör att jag slipper sova så mycket. Förstår ni hur mycket det här betyder för mig i sådanna fall?
Jag lyckades ta slut på varmvattnet i duschen innan jag ens hade schampoonerat håret. Mina ben är mest blåmärkta och jag vet inte hur jag lyckas. Armarna är röda och handlederna svullna, skillsen har jag!
Jag tänker på Ia som är på Lanzarote och undrar om hon har det bra. Undrar om värmen och solen hjälper mot hennes onda leder.
Och jag undrar hur i HELA HELVETTE jag skall överleva med min mor. Hon har ju fått för sig att hon också sova på sjukhuset. Och då har jag ändå sagt till henne att jag inte vill det. Jag kommer klättra på väggar, flyg, känna smärre panik. Det är bättre om hon kommer ner på måndagmorgon och om det händer något under tiden så, fine, då var det bra att hon var där. Men att hon skall sova där? I samma jävla rum som jag? Nej tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar