-

Har ont. Och förstår inte hur Ia kan överleva med konstant smärta. Hon måste vara starkare än det mesta.
Jag kommer på mig själv med att vilja fylla ut tomheten bredvid mig och kommer på mig själv med att önska att någon låg bredvid och skrek åt mig. Jag borde sova bort allt för jag vet att det här kommer gå över. Någon läkare sa att kulmen på smärtan är efter någon vecka. Så till helgen sover jag nog bara för att slippa. Jag är så jävla bortskämd med smärta. Jag är inte van vid att ha ont.
Drömmer tankar om att allt borde vara spontanare. Önskar att folk förstod om man säger "Det bara blev så", önskar att folk inte kunde bli sårade. Önskar att jag själv inte blir sårad.