Jag är gladast ever. Men jag är tråkig nog att ha orosmåln över huvudet endå. Inte oro, men tvivel. Tviveltviveltvivel. Att jag måste tvivla så förbannat. Det enda jag inte tvivlar på är Nathalie, och det är bra. Hon är bra.
Vi har börjat lära oss det hära nu och vi är nästan duktiga! Vartfall för att vara oss. Och tränatränaträna, vi kommer bli duktiga.
Ia's tårtor är goda och hela hon är god. Fast inte på ett smaksätt. På ett snäll sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar