Seg dag nummer två. Jag börjar falla tillbaka i gamla vanor. Och jag vet varför jag är så borta i huvudet. Men trots att jag vill av all min kraft vara sådär lycklig som jag har varit i några veckor så klarar jag inte av att vara det. Jag vet vad det är som gör mig så trött, och vad som har gjort det de senaste två åren. Men jag får inte göra något åt det.
(Slå min hjärna någon)
Nathalie och jag börjar bli duktiga men det är kankse inte så snyggt. Och egentligen är vi nog inte så duktiga. Men det känns så och låt mig leva på lögner om jag måste.
Jag är helt slutkörd i kroppen sen jag kom hem från ridningen. Tankarna börjar komma tillbaka. Jag vet inte ens varför jag rider just nu. Men jag skall inte lägga av. Jag gillar det, jag vet bara inte om det just nu i sekunden.
Skolan är bra även om jag har kontakt problem med klassen. Men matte/no läraren lyser upp allt och imorgon är det bild. Det är mysigt.
(Saknaden gör ont, och så gör det ont att bara sakna)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar